Mitt allra första inlägg

Godmorgon fredag och bästa dagen i veckan! Det är så kul att ni är fler och fler som hittar hit och därför tänkte jag publicera mitt allra första inlägg på nytt, så att ni får en inblick i vad den här bloggen egentligen handlar om. 


“Den 25 januari 2011 stod två tjejer på Landvetters flygplats, förväntansfulla, nervösa, glada och lite smått hysteriska. En bokad biljett till Thailand och en tillbaka hem till Sverige tre månader senare, så mycket hade vi planerat. Vi skulle ut på vår livs resa. Tre månader i Thailand. Vårt älskade Thailand!! 

Hela den här resan gick ut på att vi skulle sola, bada, semestra, uppleva och allt som hör där till.
 
Jag som i regel är en väldigt aktiv person tyckte att det till en början var lite jobbigt att vara så mycket stilla och ligga och slappa dagarna i ända kändes lite ovant till en början, men man växte så småningom in i den rollen. Kroppen växlade ner till det så kallade semestermoodet!
Med tiden rann några kilon av mig, kilon som egentligen hörde hemma på min kropp. Jag la ingen större tanke på detta, utan tycket att det var väl ganska naturligt. Tränar man inget, så förlorar man sina muskler, visst….?
 
När jag sedan kom hem, solbränd och fem kilo lättare, och folk häpnades över hur stora mina byxor såg ut över mina numer taniga ben, så uppskattade jag det på någon vidrigt sätt. Jag tyckte om att folk såg att jag blivit smal. Läser man rubrikerna i dagens tidningar och på andra sociala medier så är ju det helt rätta idealet att man ska vara smal. Är man smal så är man snygg , är man smal så duger man, är man smal så är man perfekt. Detta medförde att jag fick någon ångestrelaterad relation till mat och att äta kändes ibland jobbigt.

Mat som är så fantastiskt och din kropp som är så fantastisk.
 
Detta är så fruktansvärt skrämmande och sjukt och TACK och lov är jag nu tre år äldre och tre år klokare och nu kan jag inte i min vildaste fantasi förstå hur jag kunde misshandla min kropp på det där sättet. Min kropp som är mitt tempel och som ska finnas där och fungera tillsammans med mig resten av mitt liv. Min bästa vän som är värd den bästa behandligen. Nu älskar jag min kropp, vissa dagar mer eller mindre än andra, givetvis! Jag älskar att få utmana den i ett tufft träningspass och belönda den med hälsosam, näringsrik och god mat. Min kropp är värd det bästa, du är värd det bästa och ni tillsammans är värda det bästa!
 
Så vad jag vill få sagt är att det sjuka idealet som idag cirkulerar omkring oss borde torteras och försvinna från våran jord för gott!
 
I denna bloggen kommer du kunna läsa om smarta och roliga träningstips och mina bästa recept. Allt från frestande fredagsmys till ett nyttigare alternativ till helgmorgonens frukost scones!
Jag hoppas på något sätt kunna uttrycka den glädje som ett fysiskt aktivt liv ger mig och komma att inspirera andra till detta!
 
På återseende!”
 

Tack

Tack för de här lediga dagarna. Tack för att finna ro i kroppen. Tack för kravlösa timmar med en bok. Tack för en shoppingdag med bästis. Tack för filmkvällar med mamma och pappa. Tack för en otroligt bra show med Måns Zelmerlöw och Tomas Ledin. Tack för en regning lördag och film-marathon. Tack för god mat och fika. Tack för att jag har världens bästa syster. Tack, livet! 


Att finna ro

Det är skillnad på promenad och promenad. Det finns de då man går ut för att motionera och så finns det de då man går ut för att finnas till. Man stannar upp, är närvarande och andas. 

Drygt en kilometer från mitt barndomshem finns en sjö. Vägen dit är en blandning av ängar och snårigt traktorspår i skogen. Imorse hade jag sällskap av får som tuggade i sig fuktigt morgongräs och grodor som nyss utvecklat armar och ben. Fågelkvitter som skvallrade om att det är dags att vakna, mörkblå blåbär och tillsist en sjö som balsamerar själen. Det är märkligt det där med att finna ett lugn som nästan går att ta på. Många väder sig hit för att bara finnas till. Det är ett ställe som baddar dig och kan plåstra om vem som helst. Oavsett om du känner dig glad eller ledsen, om du är ute på promenad och bara vill passera en vacker vy eller ta ett kvällsdopp i solnedgången. 

Det var precis den här sortens promenad jag behövde imorse. Jag behövde finnas till. Jag drog ett djupt andetag. Andades.