Acceptans
Det här med att acceptera sig själv vet vi alla att det inte alltid är så lätt. Däremot att acceptera andra, det är inte alls lika svårt, ändå stöter man på det ibland. Hur man enkelt sätter en etikett på en annan människa, utan att egentligen veta ett skvatt om personen i fråga. När ska vi sluta döma personer efter deras levnadsvanor och placera människor i olika fack? Jag är så in i bomben trött på att alltid hamna under rubriken “duktig jävel” och “hälsofreak”.
Så fort jag drar på mig en ordentlig fylla och käkar en bakis pizza dagen därpå, ja då lever jag minsann. Då tycker folk att det är skönt att se att jag också är mänsklig. Men mitt liv handlar faktiskt inte om minnesluckor och bakiskräk.
Ja, jag lever och äter hälsosamt. Det är ett val jag har gjort, som jag trivs med och som får mig att må bra. Jag tycker om att laga näringsrik mat, men jag tycker även om att ta en semla när det är fettisdagen. Jag gör medvetna val och det är val som jag trivs med. Men är jag omänsklig för det?
Jag har tröttnat på att kallas duktig och tråkig pågrund av vad som finns i mina matlådor. Det handlar väl inte om det?
När ska vi börja acceptera och framförallt RESPEKTERA att var och en av oss har olika mål, intressen och förutsättningar här i livet?
Under min PT-utbildning har jag aldrig tidigare känt mig så hemma i en okänd grupp förut. Vi alla var där av samma anledning, vi delade samma intressen och på ett eller annat sätt så strävade vi efter samma mål. 30 okända personer som idag betyder väldigt mycket för mig.
Människor som inte bara varit mina klasskomisar, utan även kommit att bli vänner för livet. Har ni hittat de där människorna någongång? Då det bara klickar utan någon ansträngning. Då är det på riktigt!
Igår var tre av mina fina klasskompisar hos mig och hälsade på och TACK kära ni för att ni är ni!
